Aftonbladets Ingvar Persson skriver ledare idag om Alliansens nya toppmöte hemma hos Annie Lööfs föräldrar. Oron för Moderaterna och Folkpartiet är att Centern och KD skramlar rakt ut ur riksdagen nästa val om inget drastiskt görs vilket skulle försvaga en redan svag minoritetregering ytterligare.
Kristdemokraterna är väl rimligtvis bortom räddning vilket nog inte är så konstigt. Ett parti som bygger på kristna värderingar är för all del en vacker tanke men inte särskilt relevant i en tid när den kristna kyrkan blir alltmer marginaliserad. Svenska kyrkan verkar ju inte heller särskilt upprörd över att trivialiseras utan sitter lugn i båten medan man försvinner allt längre ut i dimman. Och varför skulle Svenska kyrkan ha panik över att ingen tror längre? Man är ju en skattefinansierad verksamhet så pengarna rullar in som de ska, dock utan något som helst krav på motprestation. De anställda kan således välja att fortsätta häcka framför datorn på pastorsexpeditioner landet runt istället för att ta plats i sitt närsamhälle för att värva medlemmar. Skulle det så småningom krisa har ju kyrkan dessutom en slant på banken (läs här).
Centerpartiet borde dock inte ha något som helst problem att hitta profilfrågor. Man kan väl börja med att sluta vara ett borgarparti i mängden och istället börja exploatera sitt kulturarv. Man är redan böndernas parti av hävd men dessa räcker ju bara halvvägs till 4-procentsspärren (enligt Jordbruksverkets senaste strukturundersökning som genomfördes 2010 var ca. 180 000 svenskar sysselsatta inom jordbruket). Var hittar man då resten av väljarna?
Enligt Glesbygdsverket bor 2% av Sveriges befolkning i glesbygd. Centern kan ju för all del satsa på den målgruppen för att, tillsammans med alla sysselsatta inom jordbruket, få ihop 4% av väljarna. En betydligt smartare satsning skulle dock nog vara att att satsa på de 21% av Sveriges befolkning som, återigen enligt Glesbygdsverket, bor i tätortsnära landsbygd.
Tätortsnära landsbygd. Smaka på ordet. Där har ni era väljare, Centern. Det handlar som regel om människor som vill uppfostra sin barn på landet men ändå ha rimliga avstånd till social service. Eller männiksor som redan har uppfostrat sina barn på landet och sedan inte kan tänka sig att bo någon annanstans. Det handlar också som regel väljare som konstant känner av en allt större utarmning av den social servicen när "allt" flyttar till stan och de allmänna kommunikationerna blir allt sämre.
Vill ni ha hjälp med en tydlig profilfråga som kommer att ta er in i riksdagen nästa val? Här på Gotland har Regionen nyligen gjort nya försök att lägga ner ännu fler landsbygdsskolor. Nedläggningar har genomförts i flera omgångar tidigare men den här gången slog hela Gotlands landsbygdspopulation bakut och förslaget fick dras tillbaka, till största delen därför att privatpersoner som kunde räkna bättre än de regionala förvaltningarna visade att det inte fanns någon vinst! För någon! Jag talade men en bekant som uttryckte det så här: "Vi kan åka till Klintehamn (tätort) för att besöka vårdcentralen, vi kan handla på väg hem från jobbet, vi kan åka till Visby (större tätort) för att föda våra barn men vi kan fan inte köra våra småungar 4 mil enkel resa till Visby varje dag för att gå i skolan. Då måste vi flytta.". Så här ser det ut i hela landet när kommunerna i febril spariver tror att stordrift är svaret på alla ekonomiska problem även om det innebär att 7-åringar får 2 timmars bussresa om dagen.
Här är er profilfråga, Centern! Jag menar blodigt allvar! Deklarera klart och tydligt, så att alla hör, att ni kommer att slåss för att skolundervisning skall bedrivas med rimligt spridning över hela landet, åtminstone för de små barnen. Ni kommer att få stöd av alla föräldrar och mor/farföräldrar som har barn på landsbygden och det kommer att räcka för att komfortabelt segla in i riksdagen 2014. Så enkelt är det. Med tanke på hur dassigt Jan Björklund skött sitt jobb så får frågan betraktas som ledig trots att det är den viktigaste frågan vi har. Ta chansen. Jag garanterar att ni inte kommer att ångra er.
fredag 4 januari 2013
Miljöpartiet och Centern krattar manegen för Sverigedemokraterna.
I mellandagarna kunde vi läsa i DN och SvD att Miljöpartiets språkrör avbrutit sin föräldraledighet för att i intervjuer påannonsera att "Moderaterna krattar manegen för Sverigedemokraterna genom att anta en hårdare ton i förhållande till invandringsfrågan". Tidigare i december gick dessutom Centern ut med att man, på ideologisk grund, antagit ståndpunkten att invandringen skall släppas fri (läs DN-artikeln här).
Om ambitionen med dessa uttalanden var att lägga krokben för Sverigedemokraterna tycker jag att både tillfälle och retorik var synnerligen dåligt tajmad. Faktiskt rent av korkad. Och här är skäl och bakgrund till min åsikt (hav tålamod, jag kommer till en slutsats så småningom):
Liksom de flesta svenskar så tycker jag det bra att vi betalar skatt för att bekosta våra gemensamma behov, såsom vägar, sjukvård, skola, etc. Jag tillhör den välutbildade och höginkomsttagande delen av befolkningen och betalar således in ganska mycket skatt vilket känns helt okej. Så länge jag är frisk, pigg och barnlös får jag inte valuta för alla mina inbetalda skattekronor men jag ser det ungefär som en försäkring. Någon dag kanske jag själv ramlar ned från ett tak/blir påkörd av en rattfyllerist/går in i vägen och blir allvarligt skadad (fysiskt eller själsligt). Om något händer mig som leder till att jag behöver samhällets hjälp under längre eller kortare tid så kommer jag att vara glad att andra skattebetalare ställer upp för mig. Det är en svensk solidarisk livsstil som passar mig eftersom jag håller med Tage Erlander om att man bedömer ett samhälle utifrån hur det behandlar sina svagaste. Jag röstar också konsekvent och alltid på Tages parti.
Den genomsnittlige borgaren genom tiderna förespråkat en annan livsstil som går ut på att vi i samhället som har och kan inte skall behöva ödsla våra förtjänta resurser på dem som inte har och inte kan. Man skall helt enkelt klara sig själv och klarar man inte det får man istället skylla sig själv. Denna inställning, som premierar de rika och duktiga, har dock haft väldigt svårt att få fäste i Sverige. Vi svenskar föredrar tryggheten i det samhälleliga kollektivet framför ett mer individuellt samhälle.
Eftersom borgarna hade så svårt att sälja sitt budskap till massorna anammade man en ny marknadsföringsstrategi inför valet 2006 med Moderaterna i spetsen. Moderaterna döpte om sig till "det nya arbetarpartiet", lovade att börja bry sig om alla och sänka skatten för alla istället för bara de rika. Svenskarna köpte den uppfräschade imagen och gav borgarna makten vilket, trots allt, visat sig vara en lysande idé eftersom det innebar att Anders Borg blev finansminister. Sen är väl "det nya arbetarpartiet" mest en mediafasad; Jag tror väl inte Carl Bildt är så mycket mindre blåmoderat idag än han var när han var statsminister...
Nu kommer jag till poängen. Genom att profilera sig som ett arbetarvänligt parti stal Moderaterna en massa väljare från de röda partierna. Moderaterna försöker nu göra samma sak med Sverigedemokraternas väljare genom att skärpa rösten i invandringsfrågor.
Jag tror att den genomsnittlige väljaren för Sverigedemokraterna är en äldre medelsvensk, kanske boende i en Stockholmsförort men lika gärna på landsbygden, som inte är särskilt politiskt intresserad utan bara vill ha lugn och ro i tillvaron. Denne medelsvensson har röstat på Sverigedemokraterna därför att han/hon är missnöjd med övriga partier och invandringen är en profilfråga som oroar och som hörs i den övriga politiska sörjan. Väljaren ifråga tycker dessutom att det är lite obehagligt med främmande människor/element i vardagen. Väljaren är dock inte särskilt lojal med Sverigedemokraterna utan skulle nog direkt välja att rösta på något annat (mer rumsrent) parti om det fanns något intressant alternativ. Men invandringsfrågor vågar ingen ta i på ett ansvarsfullt sätt.
Moderaternas nya tonläge i invandringsdebatten kommer att stjäla väljare från Sverigedemokraterna, inte hjälpa dem. Med en tuffare inställning så kommer Moderaterna förmodligen ganska lätt att kunna stjäla nästan hela Sverigemoderaternas väljarbas. Sverigedemokraterna blir då sittande med nazisterna och fascisterna som väljare och det räcker inte på långa vägar in i riksdagen. Och det, om något, skulle väl vara ansvarsfullt agerat av Moderaterna?
För det är väl, vid det här laget, självklart att vi inte kan ha Sverigedemokrater kvar i vår högsta beslutande och lagstiftande församling? Vad är det för jävla vansinne att en grupp av våra folkvalda företrädare består av en skock helblåsta ärke-rövhål? Det är så obeskrivligt pinsamt att de där grabbarna, som förr drog runt på stan med rakade skallar och DocMartens-kängor, nu kunnat hänga in bomberjackan i garderoben och istället dragit på sig riksdagsmanskostymen. Vi skattebetalare hostar upp ordentliga arvoden, vilket är rimligt, för att våra bästa och skarpaste hjärnor skall leda landet och så går arvodena istället till lallande jubelidioter som skrattar hela vägen till banken innan de, med viss regelbundenhet, brakar ner i klaveret och blir sparkade.
Det är för tokigt. Och löjeväckande. Så bra där, Moderaterna! Plocka väljarna och hjälp oss bli av med dårarna så kan ni göra som ni vill med politiken sen. Till skillnad från Sverigedemokraterna är Moderater fortfarande empatiska själar som inte kommer att stänga gränserna. Övriga partier, det är dags att hitta fokus och komma in i matchen.
Om ambitionen med dessa uttalanden var att lägga krokben för Sverigedemokraterna tycker jag att både tillfälle och retorik var synnerligen dåligt tajmad. Faktiskt rent av korkad. Och här är skäl och bakgrund till min åsikt (hav tålamod, jag kommer till en slutsats så småningom):
Liksom de flesta svenskar så tycker jag det bra att vi betalar skatt för att bekosta våra gemensamma behov, såsom vägar, sjukvård, skola, etc. Jag tillhör den välutbildade och höginkomsttagande delen av befolkningen och betalar således in ganska mycket skatt vilket känns helt okej. Så länge jag är frisk, pigg och barnlös får jag inte valuta för alla mina inbetalda skattekronor men jag ser det ungefär som en försäkring. Någon dag kanske jag själv ramlar ned från ett tak/blir påkörd av en rattfyllerist/går in i vägen och blir allvarligt skadad (fysiskt eller själsligt). Om något händer mig som leder till att jag behöver samhällets hjälp under längre eller kortare tid så kommer jag att vara glad att andra skattebetalare ställer upp för mig. Det är en svensk solidarisk livsstil som passar mig eftersom jag håller med Tage Erlander om att man bedömer ett samhälle utifrån hur det behandlar sina svagaste. Jag röstar också konsekvent och alltid på Tages parti.
Den genomsnittlige borgaren genom tiderna förespråkat en annan livsstil som går ut på att vi i samhället som har och kan inte skall behöva ödsla våra förtjänta resurser på dem som inte har och inte kan. Man skall helt enkelt klara sig själv och klarar man inte det får man istället skylla sig själv. Denna inställning, som premierar de rika och duktiga, har dock haft väldigt svårt att få fäste i Sverige. Vi svenskar föredrar tryggheten i det samhälleliga kollektivet framför ett mer individuellt samhälle.
Eftersom borgarna hade så svårt att sälja sitt budskap till massorna anammade man en ny marknadsföringsstrategi inför valet 2006 med Moderaterna i spetsen. Moderaterna döpte om sig till "det nya arbetarpartiet", lovade att börja bry sig om alla och sänka skatten för alla istället för bara de rika. Svenskarna köpte den uppfräschade imagen och gav borgarna makten vilket, trots allt, visat sig vara en lysande idé eftersom det innebar att Anders Borg blev finansminister. Sen är väl "det nya arbetarpartiet" mest en mediafasad; Jag tror väl inte Carl Bildt är så mycket mindre blåmoderat idag än han var när han var statsminister...
Nu kommer jag till poängen. Genom att profilera sig som ett arbetarvänligt parti stal Moderaterna en massa väljare från de röda partierna. Moderaterna försöker nu göra samma sak med Sverigedemokraternas väljare genom att skärpa rösten i invandringsfrågor.
Jag tror att den genomsnittlige väljaren för Sverigedemokraterna är en äldre medelsvensk, kanske boende i en Stockholmsförort men lika gärna på landsbygden, som inte är särskilt politiskt intresserad utan bara vill ha lugn och ro i tillvaron. Denne medelsvensson har röstat på Sverigedemokraterna därför att han/hon är missnöjd med övriga partier och invandringen är en profilfråga som oroar och som hörs i den övriga politiska sörjan. Väljaren ifråga tycker dessutom att det är lite obehagligt med främmande människor/element i vardagen. Väljaren är dock inte särskilt lojal med Sverigedemokraterna utan skulle nog direkt välja att rösta på något annat (mer rumsrent) parti om det fanns något intressant alternativ. Men invandringsfrågor vågar ingen ta i på ett ansvarsfullt sätt.
Moderaternas nya tonläge i invandringsdebatten kommer att stjäla väljare från Sverigedemokraterna, inte hjälpa dem. Med en tuffare inställning så kommer Moderaterna förmodligen ganska lätt att kunna stjäla nästan hela Sverigemoderaternas väljarbas. Sverigedemokraterna blir då sittande med nazisterna och fascisterna som väljare och det räcker inte på långa vägar in i riksdagen. Och det, om något, skulle väl vara ansvarsfullt agerat av Moderaterna?
För det är väl, vid det här laget, självklart att vi inte kan ha Sverigedemokrater kvar i vår högsta beslutande och lagstiftande församling? Vad är det för jävla vansinne att en grupp av våra folkvalda företrädare består av en skock helblåsta ärke-rövhål? Det är så obeskrivligt pinsamt att de där grabbarna, som förr drog runt på stan med rakade skallar och DocMartens-kängor, nu kunnat hänga in bomberjackan i garderoben och istället dragit på sig riksdagsmanskostymen. Vi skattebetalare hostar upp ordentliga arvoden, vilket är rimligt, för att våra bästa och skarpaste hjärnor skall leda landet och så går arvodena istället till lallande jubelidioter som skrattar hela vägen till banken innan de, med viss regelbundenhet, brakar ner i klaveret och blir sparkade.
Det är för tokigt. Och löjeväckande. Så bra där, Moderaterna! Plocka väljarna och hjälp oss bli av med dårarna så kan ni göra som ni vill med politiken sen. Till skillnad från Sverigedemokraterna är Moderater fortfarande empatiska själar som inte kommer att stänga gränserna. Övriga partier, det är dags att hitta fokus och komma in i matchen.
onsdag 2 januari 2013
Attendo, Pjäsen, Eva Bofride och Hanna Westerén.
I måndags, den 31 december 2012, var det återigen dags för en ledare från Eva Bofride i Gotlands Tidningar som debatterade Region Gotlands övertagande av Pjäsens äldreboende i Visby från den privata aktören Attendo Care. I vanlig ordning pratades det om ideologi bakom beslutet samt avsaknad av ekonomiskt underlag och kalkyler.
För det första; Är det verkligen relevant att fortsätta underkänna regionaliseringsbeslutet med hänvisning till att det skulle vara ideologiskt? Att privatisera stora delar av vården och därmed överlåta driften av exempelvis Pjäsen till Attendo Care var väl, en gång för inte så länge sedan, ett beslut med i allra högsta grad ideologiska förtecken. Med en borgerlig majoritet i tillvaron blev det populärt att låta marknadskrafterna/privata intressen komma in och spara pengar åt oss skattebetalare. Vi kan väl vara överens om att resultatet av privatiseringsexperimentet varit ömsom vin, ömsom vatten. Det har väl åtminstone inte varit odelat framgångsrikt (för att uttrycka sig milt...) och inte heller nödvändigtvis billigt för oss som betalar. Det har ju visat sig att det, hemska tanke, finns individer och bolag som faktiskt inte i första hand ser till våra allmänna intressen utan i första hand ser till sina egna intressen av, låt säga, vinst. Göta Petter, vem kunde ha trott att det fanns sådan uslingar? Eller, rättare sagt, vilken naiv idiot begriper inte att det finns sådana "entreprenörer". Om nu Hanna Westerén och hennes kompisar fått de gotländska väljarnas förtroende och tillförskansat sig bestämmanderätt inom Regionen så tar väl de det bästa beslutet de kan, dock självklart inom ramen för sin egen politiska övertygelse. Är beslutet ideolgiskt färgat? Ja, kanske. Och? Är det ett dåligt beslut just på grund av att det kan vara ideologiskt färgat? Nej, det är det väl inte. Vill borgarna hävda det får man väl i ärlighetens namn också först göra en pudel och underkänna sitt eget ursprungliga privatiseringsbeslut. Och med tanke på alla avslöjande om hur en del (inte alla) privata aktörer beter sig i skattefinansierade verksamheter kanske det rent av är dags för det.
För det andra; Avsaknad av ekonomiskt underlag och kalkyler har väl aldrig hindrat ett politiskt beslut? Det är väl då upp till motståndarna till beslutet att skaffa fram det aktuella underlaget? För inte så länge sedan var den socialistiska majoriten på vippen att fatta ett fullkomligt ödesdigert beslut kring Gotlands skolor. Ett stort antal eldsjälar med huvudet på skaft satte sig då ned med sina miniräknare och skaffade fram det ekonomiska underlaget som behövdes. Och fick rätt, vilket var rimligt. Om borgarna vill motsätta sig beslutet att återta Pjäsen i regional regi är det väl rimligt att man presenterar en kalkyl som visar att det är en dålig affär? Just nu känns det mest som om man skriker "Men, du då! Du gör samma som vi gjorde tidigare, fast tvärtom, och vi gillar det inte! Hör du det! Vi gillar't inte! VARFÖR? Vet jag väl inte, men du då!".
Eftersom ingen verkar ha lyckats prestera en vettig kalkyl tidigare så skall jag hjälpa till med det. Innan jag redovisar min beräkning vill jag meddela att jag inte vet något om privat kontra regional verksamhet. Jag vet inte heller något om vård i allmänhet och inte heller något om Pjäsen i synnerhet. På det viset är jag nog lik de flesta gotländska politiker i vår högsta beslutande församling. Jag låter istället mitt sunda förnuft vägleda mig.
Attendo Care har, enligt sin hemsida, en genomsnittlig rörelsemarginal (intäkter minus kostnader) på strax över 7,3% under perioden 2008-2011. Det finns ingen anledning att tro att inte detta är sant även för Pjäsen. Det betyder att om Attendo Care fakturerar Regionen en miljon kronor och betalar sina kostnader så blir det 73 000 kr över på kontot. Hoppas alla är med på det.
Jag tänker mig att de huvudsakliga kostnadselementen för Pjäsen är
Om Regionen driver Pjäsen i egen regi inbillar jag mig att även Materialkostnaden är ungefär densamma. Det är väl också ett rimligt antagande? Attendo Care är en stor aktör som kan pressa priser men det är väl Region Gotland också? Dessutom finns det ju möjlighet, exempelvis med hjälp av SKL Kommentus inköpscentral, att få hjälp med att teckna ramavtal/upphandla material för alla Sveriges Regioner, Kommuner och Landsting tillsammans. Det, om något, är väl en stor aktör?
Så kommer vi slutligen till kostnaden för personal. Jag tror att det är här Attendo Care hittar majoriteten av sin rörelsemarginal på 7,3%. Som överallt annars i näringslivet, säkert delvis med smartare personalsatsningar och med klokare personalarbete men också säkert delvis med sämre lönevillkor, med tuffare inställning till korttidssjukskrivningar och genom att erbjuda lägre sysselsättningsgrader eller tim- istället för månadsanställning. Det finns sannolikt en hel del saker i Attendo Cares personalarbete som Regionen skall ta efter men det kan säkert också vara så att Attendo Care kramar ut mer av sin personal än vad Regionen gör. Och det är så klart helt rätt för den som orkar. Men det blir en dyrbar historia för oss övriga skattebetalare om någon i personalen går sönder eller tar slut.
Kan då Regionen göra ett lika bra (eller bättre!) jobb till samma kostnad? Ja, allt annat lika så skall ju Regionen ha en rörelsemarginal på 7,3% mer än Attendo Care att spendera på verksamheten. Om man dessutom tar hela den rörelsemarginal/vinst som Attendo hämtar ut och investerar endast i personalkostnader får man inte bara starkare/friskare/gladare personal utan dessutom också tillbaka en del i skatt! Ytterligare 2,2% i rörelsemarginal (räknat på 30% i skatt) som också kan investeras i personalkostnader och som i sin tur ger ytterligare skatteunderlag. Faktum är att Regionen (statistiskt sett, vilket inte är samma sak som sanningen) sannolikt kan öka personaltätheten, tjänstgöringsgraderna och/eller lönerna ganska dramatiskt utan att kostnaden för Pjäsen ökar. Eller så kan Regionen vara tråkig och spara pengar, vilket så klar också kan vara bra.
För en oinvigd förefaller det vara ett självklart och logiskt beslut att driva Pjäsen i Regional regi. Det kanske är så Hanna Westerén och hennes kamrater har tänkt? Det kanske inte handlar om ideologi utan om sunt förnuft? Jag tar dock tacksamt emot tillrättavisningar, tillrättalägganden och kloka synpunkter. Hoffstedt, Onsjö och ni andra, hur har ni tänkt? Jag saknar helt prestige så om jag blir motbevisat kommer jag att be om ursäkt för att jag är korkad. Men säg inte att "det är en obevisad förhoppning att Regionen skall klara driften till samma kostnad". Därför att den populära borgerliga tesen "marknadsmässiga villkor och konkurrensutsättning av vården är bättre" är också bara en förhoppning, dock något mer motbevisad av exempelvis Uppdrag Granskning eller Kalla Fakta.
Tjipp.
För det första; Är det verkligen relevant att fortsätta underkänna regionaliseringsbeslutet med hänvisning till att det skulle vara ideologiskt? Att privatisera stora delar av vården och därmed överlåta driften av exempelvis Pjäsen till Attendo Care var väl, en gång för inte så länge sedan, ett beslut med i allra högsta grad ideologiska förtecken. Med en borgerlig majoritet i tillvaron blev det populärt att låta marknadskrafterna/privata intressen komma in och spara pengar åt oss skattebetalare. Vi kan väl vara överens om att resultatet av privatiseringsexperimentet varit ömsom vin, ömsom vatten. Det har väl åtminstone inte varit odelat framgångsrikt (för att uttrycka sig milt...) och inte heller nödvändigtvis billigt för oss som betalar. Det har ju visat sig att det, hemska tanke, finns individer och bolag som faktiskt inte i första hand ser till våra allmänna intressen utan i första hand ser till sina egna intressen av, låt säga, vinst. Göta Petter, vem kunde ha trott att det fanns sådan uslingar? Eller, rättare sagt, vilken naiv idiot begriper inte att det finns sådana "entreprenörer". Om nu Hanna Westerén och hennes kompisar fått de gotländska väljarnas förtroende och tillförskansat sig bestämmanderätt inom Regionen så tar väl de det bästa beslutet de kan, dock självklart inom ramen för sin egen politiska övertygelse. Är beslutet ideolgiskt färgat? Ja, kanske. Och? Är det ett dåligt beslut just på grund av att det kan vara ideologiskt färgat? Nej, det är det väl inte. Vill borgarna hävda det får man väl i ärlighetens namn också först göra en pudel och underkänna sitt eget ursprungliga privatiseringsbeslut. Och med tanke på alla avslöjande om hur en del (inte alla) privata aktörer beter sig i skattefinansierade verksamheter kanske det rent av är dags för det.
För det andra; Avsaknad av ekonomiskt underlag och kalkyler har väl aldrig hindrat ett politiskt beslut? Det är väl då upp till motståndarna till beslutet att skaffa fram det aktuella underlaget? För inte så länge sedan var den socialistiska majoriten på vippen att fatta ett fullkomligt ödesdigert beslut kring Gotlands skolor. Ett stort antal eldsjälar med huvudet på skaft satte sig då ned med sina miniräknare och skaffade fram det ekonomiska underlaget som behövdes. Och fick rätt, vilket var rimligt. Om borgarna vill motsätta sig beslutet att återta Pjäsen i regional regi är det väl rimligt att man presenterar en kalkyl som visar att det är en dålig affär? Just nu känns det mest som om man skriker "Men, du då! Du gör samma som vi gjorde tidigare, fast tvärtom, och vi gillar det inte! Hör du det! Vi gillar't inte! VARFÖR? Vet jag väl inte, men du då!".
Eftersom ingen verkar ha lyckats prestera en vettig kalkyl tidigare så skall jag hjälpa till med det. Innan jag redovisar min beräkning vill jag meddela att jag inte vet något om privat kontra regional verksamhet. Jag vet inte heller något om vård i allmänhet och inte heller något om Pjäsen i synnerhet. På det viset är jag nog lik de flesta gotländska politiker i vår högsta beslutande församling. Jag låter istället mitt sunda förnuft vägleda mig.
Attendo Care har, enligt sin hemsida, en genomsnittlig rörelsemarginal (intäkter minus kostnader) på strax över 7,3% under perioden 2008-2011. Det finns ingen anledning att tro att inte detta är sant även för Pjäsen. Det betyder att om Attendo Care fakturerar Regionen en miljon kronor och betalar sina kostnader så blir det 73 000 kr över på kontot. Hoppas alla är med på det.
Jag tänker mig att de huvudsakliga kostnadselementen för Pjäsen är
- Fastighet/lokaler,
- Material och inköp, samt
- Personal.
Om Regionen driver Pjäsen i egen regi inbillar jag mig att även Materialkostnaden är ungefär densamma. Det är väl också ett rimligt antagande? Attendo Care är en stor aktör som kan pressa priser men det är väl Region Gotland också? Dessutom finns det ju möjlighet, exempelvis med hjälp av SKL Kommentus inköpscentral, att få hjälp med att teckna ramavtal/upphandla material för alla Sveriges Regioner, Kommuner och Landsting tillsammans. Det, om något, är väl en stor aktör?
Så kommer vi slutligen till kostnaden för personal. Jag tror att det är här Attendo Care hittar majoriteten av sin rörelsemarginal på 7,3%. Som överallt annars i näringslivet, säkert delvis med smartare personalsatsningar och med klokare personalarbete men också säkert delvis med sämre lönevillkor, med tuffare inställning till korttidssjukskrivningar och genom att erbjuda lägre sysselsättningsgrader eller tim- istället för månadsanställning. Det finns sannolikt en hel del saker i Attendo Cares personalarbete som Regionen skall ta efter men det kan säkert också vara så att Attendo Care kramar ut mer av sin personal än vad Regionen gör. Och det är så klart helt rätt för den som orkar. Men det blir en dyrbar historia för oss övriga skattebetalare om någon i personalen går sönder eller tar slut.
Kan då Regionen göra ett lika bra (eller bättre!) jobb till samma kostnad? Ja, allt annat lika så skall ju Regionen ha en rörelsemarginal på 7,3% mer än Attendo Care att spendera på verksamheten. Om man dessutom tar hela den rörelsemarginal/vinst som Attendo hämtar ut och investerar endast i personalkostnader får man inte bara starkare/friskare/gladare personal utan dessutom också tillbaka en del i skatt! Ytterligare 2,2% i rörelsemarginal (räknat på 30% i skatt) som också kan investeras i personalkostnader och som i sin tur ger ytterligare skatteunderlag. Faktum är att Regionen (statistiskt sett, vilket inte är samma sak som sanningen) sannolikt kan öka personaltätheten, tjänstgöringsgraderna och/eller lönerna ganska dramatiskt utan att kostnaden för Pjäsen ökar. Eller så kan Regionen vara tråkig och spara pengar, vilket så klar också kan vara bra.
För en oinvigd förefaller det vara ett självklart och logiskt beslut att driva Pjäsen i Regional regi. Det kanske är så Hanna Westerén och hennes kamrater har tänkt? Det kanske inte handlar om ideologi utan om sunt förnuft? Jag tar dock tacksamt emot tillrättavisningar, tillrättalägganden och kloka synpunkter. Hoffstedt, Onsjö och ni andra, hur har ni tänkt? Jag saknar helt prestige så om jag blir motbevisat kommer jag att be om ursäkt för att jag är korkad. Men säg inte att "det är en obevisad förhoppning att Regionen skall klara driften till samma kostnad". Därför att den populära borgerliga tesen "marknadsmässiga villkor och konkurrensutsättning av vården är bättre" är också bara en förhoppning, dock något mer motbevisad av exempelvis Uppdrag Granskning eller Kalla Fakta.
Tjipp.
Nu är det dags.
Nu är det dags. Jag tycker en massa och är bra på att skriva. Det skulle således vara oförsvarligt att inte dela alla mina förnuftiga och ofta irrelevanta tankar med allmänheten. Ergo, en blogg är svaret.
Here goes!
Here goes!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)